Illusionisten

I fredags såg jag The Magus, filmatiseringen av John Folwes generations-roman Illusionisten. Filmen som kom 1968, var precis lika snygg som jag kom ihåg den. De fulsnyggas okrönte konung Michael Caine, en grekisk ö, otaliga stiliga kostymer och Anna Karina går liksom inte att misslyckas med, rent visuellt. I övrigt finns mycket att önska. Boken är otroligt välskriven med ett språk som är levande och fullt av sinnerika formuleringar. Folwes tar sig tid att utvecka karaktärer och miljöer på ett sätt som känns omöjligt att genomföra i en film på strax under två timmar. Samtidigt känns det som att behållningen av att se filmen, utan att först ha läst boken, inte skulle vara så stor. Att filmen inte är något vidare har antagligen medverkat till att den idag främst får ses som ett intressant och vackert tidsdokument.

.