Höstlängtan

Jag vet att jag kanske inte borde, men det är svårt att inte längta lite smått till tweedkavajen, prasslande löv och regniga dagar under paisleyparaplyet när man ser APCs höstkollektion.

.

Sail Away

Jag har haft fyra underbara dagar på Mälaren med goda vänner, sol, bad, mat och dryck. Helt perfekt! Här är mina favoritbilder från seglatsen.

.
.

.

.

.

.

.

.

Albin e Gal Costa e Caetano Veloso

Idag var det dagen efter (igen). Inte för att jag varit speciellt bakfull eller trött, men den vanliga tomheten som brukar fylla mig på söndagarna infann sig även idag. Skönt att semestern varar i två veckor till. Eftersom det har regnat hela dagen har jag legat kvar i sängen länge och har sedan mest förflyttat mig mellan just sängen och soffan. Skönt att kunna göra det med gott samvete för en gångs skull.

.

Utöver att läsa klart 'Den stillsamme amerikanen', äta sojakorv med bröd och påbörja planeringen inför veckans seglats, har jag återupptäckt Gal Costa och Caetano Velosos 'Domingo'. Den har alltid funnits där i bakgrunden, utan att göra särskilt mycket väsen av sig och sakta men säkert har den vuxit fram till en av mina absoluta favoritskivor. Jag kan inte tänka mig en skiva som passar bättre att ha i bakgrunden en regnig dag i lägenhten, än just Domingo. Allt med den är så otroligt lugnt och trevande. Arrangemangen är ytterst sparsamma och de båda sångarna verkar tävla om vem som kan sjunga tystast.

.

Några år efter Domingo spelats in blev Gal Costa och kanske främst Caetano Veloso, förgrundsgestalter i tropicaliarörelsen, men här på Domingo handlar det om klassisk bossa nova. Oftast brukar jag fasta mer för den bossa nova som rörde sig mot funken, som Antonio Carlos & Jocafi, eller för det egensinniga hos någon som Joyce. Domingo däremot, är bossa nova i dess renaste form, utan att för den delen förlora det minsta i själ eller skönhet. Perfekt popmusik med andra ord.

.

Ett smakprov: Gal e Caetano Veloso - Maria Joana

E2-E4

Igår sprang jag en fantastisk joggingrunda på besök hemma i Oxelösund. Variationen var total. Jag sprang i skogen, över öppna fält, ned till havet, på landsväg, grusväg och cykelväg. Att springa i en varierad terräng i skogen var en ny upplevelse och är något som jag ska försöka göra oftare i fortsättningen. Känslan av att tvingas hoppa över fallna träd, klättra mer eller mindre rakt uppåt och att välja mellan två olika stigar ger en helt ny dimension till löpningen.
.

Under hela rundan lyssnade jag på Manuel Göttschings fantastiska 58-minuters epos, E2-E4. LCD Soundsystem inspirerades (både till idé och skivomslag, något som Manuel Göttschings advokater snabbt hörde av sig om) av E2-E4 då de förra året släppte 45:33, en "joggingmix" med samma längd. Jag har testat att träna till 45:33 och det kändes sådär, låten fungerar helt klart bättre i andra sammanhang (framförallt stycket Shame On You).

.

E2-E4 däremot, var något helt annat. Den hypnotiserande effekten som en timmes monoton proto-techno ger kan nog bara förstärkas genom att befinna sig under influensen av något starkare än endorfiner.

The age of Lindström

Det har varit mer Lindström än vanligt hos mig de senaste dagarna. Det Manuel Göttsching-inspirerade titelspåret på Hans-Peter Lindstrøms nya album är helt fantastiskt. I natt såg jag en film som Jennifer tipsade om, Lars and the real girl. En helt underbar berättelse om Lars Lindstrom som skaffar sig en brasiliansk-dansk flickvän via internet. Filmen var den totala motsatsen till Funny Games och precis vad jag behövde. Utöver det så har Elin bloggat en fin grej om mamma och pappa Lindström. Hon är bra på alla sätt min syster.

Helgen vecka 27

En jättefin helg vid havet med några av mina favoritpersoner i hela världen.

. .

.

Funny Games

Igår såg jag Michael Hanekes nyinspelning av hans egen Funny Games. Den kändes som en blandning av Cape Fear och The Shining. Jag har inte sett den tidigare versionen av filmen och frågan är om jag kommer att göra det nu. Visst var Funny Games bra och väldigt snygg, men det är även en hemsk film som får både filmens huvudpersoner och dig som åskådare att känna sig helt maktlösa. Med andra ord, det alltså så långt från feelgood man kan komma.

.

.

De små timmarna

Det här är bara så otroligt vackert.

En liten uppdatering

Jag hade trevligt på Backstage igår. Tack till alla er som kom och hängde med oss i den bastuvarma puben. Idag har jag orkat med en runda frisbeegolf och en joggingrunda i kvällssolen. Jag tog mig upp på stan en sväng på eftermiddagen också fast att det egentligen var för varmt. Där gjorde jag en del fina fynd.

James F. Fixx bok som jag nämnt tidigare på bloggen. Jag visste att den skulle finnas på antikvariatet och mycket riktigt så hittade jag den efter en del letande.

Tangerine Dream - Rubycon

Skivan består av ett enda superkosmisk stycke uppdelat på skivans båda sidor. Sånt gillar jag.

Dan Hartman - Vertigo/Relight My Fire

En discoklassiker av rang som alltid funkar på dansgolvet.

Nya badshorts, inte riktigt så korta som jag vill ha dem men fina ändå.

Imorgon bär det av till östkusten i sällskap med goda vänner och bra väder, det kommer bli en fin helg.

Vadå?

Hur har det helt lyckats undgå mig att det har visats en sjätte säsong av Curb Your Enthusiasm? Ingen skada skedd, nu har jag en hel säsong att ta igen på semestern. Det kommer att räcka precis till Mad Men kommer tillbaka i rutan.

Ikväll

Ikväll spelar jag skivor på Backstage med min gode vän Joakim. Det blir opretentiöst (eller så opretentiöst som det kan bli med oss två i båset), svängigt, billig öl och hoppas jag, en del folk. Riktigt vad jag ska bjuda på vet jag inte men den där obligatoriska Grace Jones-låten blir hennes dubbiga version av Joy Divisions She's Lost Control, den är galen. Vad Joakim hittar på vet jag inte heller men han är en grym dj så det blir säkerligen bra.