Jag tänkte dyka ned lite djupare i den lista över årets musik som jag postade på facebook. Vissa av bidragen där, nya eller gamla, förtjänar mer uppmärksamhet. Musikaliska upplevelser som drabbar en under årets sista dagar brukar vara svåra att lista. Är de förälskelser som dröjer sig kvar eller är de bara en kort fling under ett par dagar innan man upptäcker att, nej, en edit på Stairway to Heaven kanske inte var en så bra idé?
.
Esau Mwamwayas mixtape tillsammans med svenska Radioclit under namnet The Vey Best har funnits ute ett bra tag, men det var först för ett par veckor sedan som jag tog det till mig. Precis som jag befarade, lyckades inte mixen helt leva upp till de högt ställda förväntningarna som de tidiga singlarna gav mig. Mycket av den charm och lekfullhet som fanns där, saknas i de nya låtarna. Men på ett av de sista spåren lyckas de ändå med allt det jag hoppats på. Dinosaur On the Ark är ett fantastiskt stycke episk afropop och den logiska uppföljaren för alla som under de senaste åren spelat Cape Cod Kwassa Kwassa och Diamonds On the Soles of Her Shoes lite för mycket. En trollbindande gitarrslinga, de STORA trummorna och en lysande allsångsrefräng gör Dinosaur On the Ark till en av årets mest oumbärliga poplåtar. Nu hoppas vi bara på att det kommande albumet lyckas spinna vidare där Dinosaur On the Ark klingar ut.
